I Aleppo (Halab), Syrien finns många hundra små textilfabriker, främst bomullsväverier. Väverierna är i regel små fabriker inrymda i trånga lokaler med endast en handfull vävstolar som importerats till landet från Frankrike under 1950-talet. Vid mitt besök i mars 2010 i en av dessa textilfabriker träffade jag 40-åriga Bakry Kannaneh som arbetat i olika textilfabriker sedan han var 10 år vilket förefaller helt otroligt mot bakgrund av den arbetsmiljö som råder eller rättare sagt den totala avsaknaden av densamma. Ljudnivån är fullkomligt öronbedövande och betonggolvet vibrerar konstant, det är dåligt belyst och säkerhetsanordningar finns överhuvudtaget inte. Jag var inne i lokalen i ca 15 minuter sen var jag tvungen att gå ut, jag mådde illa av ljudnivån och vibrationerna. Det är för mig helt obegripligt att en människa kan arbeta eller ens vistas i denna miljö 10 timmar/dag utan rast, 6 dagar/vecka helt utan skyddsutrustning, hörselskydd inkluderat. Bakry tjänar ca 300 USD per månad vilket ska räcka till att försörja fru och 5 barn, det är en ekvation som knappt går ihop. Han har i regel semester 3 dagar per år och försöker då åka med familjen på semester till kusten för att bada. Det är otänkbart att åka någon annan tid än under den absoluta lågsäsongen, något annat medger inte semesterkassan. För Bakry är det viktigt att alla hans barn kan gå i skolan för att få nödvändiga förutsättningar att slippa arbeta i textilfabrikerna.