"Balkans bakgårdar" är ett dokumentärfotografiskt projekt som syftar till att skildra människorna, livsmiljöerna och förhållandena för de minoritetsgrupper som i vissa sammanhang tillsammans benämns R A E (Romer, Ashkali och Egyptsier) i framför allt Kosovo. Projektet påbörjades 2018 och beräknas pågå under 2019. Resultatet av projektet blir förhoppningsvis en bok och en fotografisk utställning.

Jag besökte Kosovo och skildrade något av dessa minoriteters situation första gången 2008. Vid den tiden pågick tvångsutvisning av människor ur dessa minoritetsgrupper i en relativt stor omfattning från olika europeiska länder till Kosovo. Många människor fick då en enkel flygbiljett med destination Pristina. Väl framme väntade ingenting förutom fattigdom, arbetslöshet och segregering. I många avseenden har situationen för dessa människor tyvärr inte förbättrats under de 10 år som gått sedan mina besök i de bosättningar och slumområden jag då besökte.

Fram till 1990-talet betraktades Kosovos romer som en diversifierad grupp som talade romani, albanska eller serbo-kroatiska och var muslimska eller ortodoxa kristna. Från 1990-talet har romerna emellertid delats in i de tre självidentifierande grupperna, romer, ashkali och Balkan egyptier. Ashkali och egyptier talar i stor utsträckning albanska som första språk och lever ofta med albaner i stadsområden och byar. De som identifieras som romer talar i allmänhet romani eller serbiska och tenderar att leva i blandade serbiska eller romska samhällen eller i enskilda etniska byar och enklaver runt om i Kosovo. Under kriget mellan Serbien och Kosovo valde eller tvingades en del Romer att stödja den serbiska regimen och bland annat mot den bakgrunden betraktas Kosovos romer av många albaner ofta som proserbiska. Många romer i Kosovo förnekar officiellt att de är romer och säger istället att de är ashkali.

Romer, Ashkali och egyptier i Kosovo är fortfarande väldigt segregerade och diskriminerade, fattiga och saknar fysisk säkerhet och möjlighet till fri rörlighet. Många av dessa människor lever under mycket dåliga livsbetingelser i provisoriska bosättningar och slumområden. De allra flesta saknar utbildning och tillgång till offentlig service samt hälso- och sjukvård samt sysselsättning. Arbetslösheten är skyhög (över 90%) bland människorna i dessa minoritetsgrupper. För romer, ashkali och egyptier i allmänhet, och för kvinnor inom dessa grupper i synnerhet, är analfabetism ett stort problem.

Kosovos medborgare är de enda i Europa som inte fritt kan röra sig inom EU utan visum. EU-kommissionen meddelade i juli 2018 att Kosovo uppfyller alla krav för att kunna få viseringsfrihet till EU. Medlemsländernas regeringar och EU-parlamentet måste dock först säga ja innan kosovaner kan resa utan visum till EU. Detta har ännu inte skett och visumfrågan är politiskt känslig. I flera EU-länder finns farhågor att många människor skulle fly från Kosovo för att söka bättre livsbetingelser utanför Kosovo om den möjligheten skulle ges. Att få visum är näst intill omöjligt för kosovaner i allmänhet och i praktiken helt omöjligt för Kosovos fattiga och segregerade minoriteter. Detta innebär att romer, ashkali och Balkan egyptsier är fast i fattigdom och misär i de bosättningar och slumområden som utgör Balkans bakgårdar, detta utan möjlighet att ta sig därifrån.