Föräldrar bär in sina barn, makar stöttar varandra, alla som kan hjälper till, det ligger skadade och sjuka människor på golvet. Det är ett stenhårt tryck på den lilla kliniken i flyktinglägret Khazer.

Människor väntar på nödvändiga tillstånd för vidare transport till sjukhus. Irakiska ambulanser går i skytteltrafik till och från Mosul och Kurdiska ambulanser går till och från de två stora sjukhusen inne i Erbil.

Här åker ingen ensam i en ambulans, de som förmår står, andra sitter och bara de mest behövande ligger. Tio, tolv personer i en ambulans är inte ovanligt.

En kvinna kommer in med sin man som haft ett hjärtstillestånd. Jag frågar hur dom fick igång honom. Hon tittar upp i taket, sträcker upp sina armar och säger något på arabiska som innehåller ordet "Allah".

Människor ligger på betonggolvet och jämrar sig, andra står i kö för nödvändiga dokument, anhöriga ber om plats i nästa ambulans till Erbil, ytterligare ambulanser anländer från Mosul.

Det är inte här de skottskadade soldaterna hamnar. Det är här några få av de civila som haft turen att få plats i en ambulans från Mosul hamnar.

De är här en del av priset för kriget betalas. Valutan är människoliv och lidande. Några betalar allt på en gång här i Khazer, andra betalar sin del av notan under resten av sina liv.