Latif, eller som alla i området kallar honom Koko, har examen från Bagdads tekniska universitet och hade kunnat vara en respekterad och välbemedlad maskin- och elektronikingenjör, men lever istället som hemlös vid sidan av samhället i stadsdelen Ankawa i den Irakiska staden Erbil. Latif betraktas av många som ett geni när det gäller maskiner och elektronik. Vid ett tillfälle hade tre olika bilmekaniker dömt ut en Jeep Cherokee av senaste modell, vars ägare var en högt uppsatt chef i en utländsk hjälporganisation, som omöjlig att starta. Någon berättade för bilens ägare att Latif säkert kunde laga bilen. Bilen bogserades till Latifs boplats/hem. Amir som var vittne till händelsen berättar att Latif bad ägaren till bilen att komma tillbaka efter 10 minuter. Bilen var igång när ägaren kom tillbaka. Ägaren erbjöd Latif anställning i hjälporganisationen med en lön om 2000 US dollar/månad men Latif tackade nej. Ofta åker invånarna i området där Latif bor förbi hans boplats och lämnar saker som slutat fungera. Latif får i regel alltid till något av de kasserade apparaterna. Latif har dubbla parabolantenner på muren ovanför sin boplats och satellitmottagare, ett antal ombyggda TV-apparater, förstärkare, lösa högtalarelement och egenkonstruerade fjärrkontroller. Dessa prylar försörjs med el som han tar från en belysningsstolpe. Det ligger sladdar överallt och det sprakar och gnistrar när Latif ska visa alla hundratals TV-kanaler han kan få in. Latif har byggt en egen bil men den kvaddade han eftersom han inte hade monterat bromsar. På hans boplats saknas allt vad hygien är. Här ligger en köttbit, smutsiga filtar, oljiga verktyg, ölburkar, en skål med kokta hönsdelar, massor med elektronikavfall, tomma bensindunkar, zinkkärl med olika vätskor, en kastrull med gammal mat m.m. m.m. m.m. Latif själv är väldigt smutsig, hans gråa hår står rakt ut och hans bara fötter i flip-flop sandalerna är svarta av smuts. Det är ett under att han inte blir sjuk i denna miljö. Latif är väldigt fåordig och svarar sällan när människor i området tilltalar honom. När jag träffar honom för första gången lämnar jag kameran i bilen och säger åt Amir, som kört bilen, att vänta i bilen en bit bort. Jag hälsar på Latif och tilltalar honom med hans riktiga förnamn, jag talar om att jag är här på besök och undrar om han pratar engelska. Det visar sig att Latif pratar flytande engelska och har ett betydligt större ordförråd än mig. Han pratar och pratar så jag hinner knappt svara när han avslutar sina långa meningar med "do you understand". Han undviker hela tiden att möta min blick och arbetar frenetiskt med att sätta ihop en motorcykelmotor under tiden som han hela tiden berättar vilken skruv han skruvar på och varför, varför han använder ett visst verktyg och inte ett annat etc. Han berättar att han plockade isär motorn i minsta detalj under natten i mörkret och att det nu gäller att hitta alla detaljer och komma ihåg hur de var monterade. Han berättar vidare "jag tänker straffa mig själv med att inte äta förrän motorcykeln är i brukbart skick". Jag frågar om jag får ta några bilder på honom och hans plats när han arbetar. Latif far upp som en raket och upprepar högt "no, no, no camera!". Jag säger att jag självklart respekterar det och försöker få ner honom i varv igen. När Latif har lugnat sig frågar jag om jag får återkomma dagen efter och träffa honom igen, han svarar "Yes if I am here". Dagen efter träffar jag Latif igen och jag försöker åter förstå mig på honom utan att lyckas så vidare väl. De känsliga frågorna, så som hur livet var förr, var hans familj bor, varför han inte tar emot någon hjälp etc, besvarar han med att berätta hur en förgasare borde vara konstruerad eller något annat mekaniskt tekniskt svar. Innan jag lämnar honom frågar jag om jag kan få återkomma dagen efter och ta några få bilder och ställa två frågor, han svarar "Yes maby in the afternon". När jag träffar Latif dag 3 pratar han med mig innan jag ens kommit fram till honom. Han berättar åter om olika maskintekniska och elektroniska funktioner. Efter ett tag frågar jag om jag ta några få bilder. Åter en gång far han upp som en raket efter att ha suttit på huk, men denna gång svarar han "Yes but I need to be clean". Innan han tänker tvätta sig vill han visa hur bra motorcykeln nu fungerar med bromsar och allt. Latif far iväg som ett yrväder och återvänder i hög hastighet. Jag tar några snabba bilder och Latif verkar acceptera det. Efter detta sätter han sig åter på huk och häller innehållet i en av zinkbägarna över huvudet, det ser ut som tvålvatten men jag vet inte vad det var. Han rotar runt bland all bråte och får upp en hårfön som saknar handtag och elkontakt. Han virar de två elkablarna från hårtorken runt två andra ledningar och så startar hårtorken och Latif torkar sitt hår. Efter detta sliter han upp en säck med lite kläder och tömmer ut innehållet på gatan och frågan "vilken skjorta vill du att jag ska ha?", jag svarar att han får bestämma det själv. "Då tar jag den med lite grönt i, den blir bra om jag ska fotograferas där borta vid träden". Jag tar 4 bilder på Latif sen säger han att det får räcka. Jag visar honom bilderna i kameran och han skrattar och säger "jag borde ha rakat mig, jag har en ombyggd rakapparat, kom tillbaka imorgon". Jag förklarar att jag måste återvända till Sverige men att vi kanske kan träffas vid ett annat tillfälle. Latifs sista ord till mig innan jag gav mig av kändes i hela kroppen "Du är en bra människa, jag såg det direkt första gången du kom hit, inte som andra från tidningar och TV som velat fotografera och intervjua mig". Latif flydde från Irakiska armen under Kuwaitkriget. De som känner Latif sedan länge säger att han tvingades konstruera något hemskt för militärt ändamål mot sin vilja och att han efter det blev totalt förändrad och valde att leva utanför samhället.

Jag har vid flera tillfällen under årens lopp besökt Latif och jag såg alltid fram emot att få träffa honom igen. Sista gången jag träffade honom var i januari 2017. Senare samma år gick Latif bort. Ankawa har blivit fattigare, men i himlen har man berikats med ett tekniskt geni och en fin människa.